Jag har börjat jobba. Ja, det känns konstigt att skriva det men det har jag faktiskt gjort. Det blev en snabb omställning från att ha varit gräsänka i två veckor och ansvar för allt och alla, till att gå till jobbet. Min man kom med båten från Kiel torsdag förmiddag, kom hem och bytte av mig och så var jag på mitt nya jobb kl 12. Men det gick bra, alla barnen var mycket glada över att se pappa igen och jag kunde känna mig trygg i att killarna var i säkra händer.

På jobbet blev jag väl emottagen. De hade gjort ett ambitiöst schema för mig där jag följde olika medarbetare under dagen för att lära och se så mycket som möjligt. Det är mycket att lära, bara en sådan sak som att arbetsspråket är helt nytt. Jag känner mig ju mer hemma bland IUP och usk än VBS och ITR. Men det här kommer att bli jättespännande!

Det är konstigt det där när man byter jobb. När jag jobbade som lärare var det många som frågade hur jag orkade, på högstadiet med tonåringar dessutom. Men nu när jag säger att jag funderar på att byta så är det många som istället säger: - Va, ska du byta. Lärare som är så perfekt, med de tiderna!
Hmm, jovisst är det så att man ger upp mycket ledig tid som man kan vara med barnen. Det är en faktor i detta som känns jobbig. Men frågan är om man bara ska ha ett jobb för att kunna vara ledig så mycket som möjligt?

Idag är jag iallafall mammaledig och det känns skönt. Jag älskar att vara hemma med killarna och idag njuter jag av det!